tankar

jag har varit väldigt lättirriterad och lite lätt nere dem senaste månaderna, jag erkänner det själv.
har precis pratat as länge med älskling i telefon, pratat ut om sådant som jag aldrig skulle säga till ngn annan för att jag vet att han bryr sig till 100% och jag litar på han.
när vi la på så låg jag kvar i sängen och bara tänkte, försökte komma på varför jag har och är som jag är just nu. Det måste ju finnas något som stör mig.
Och jag kom på det, kom på exakt varför livet inte har varit lika enkelt som de va för några månader sen. Elin, min absolut bästa kompis som jag kan säga allt till, har åkt ifrån mig. Jag har ingen att bara komma hem till för att prata, jag har ingen som lika gärna som hon dricker kaffe med mig som hon, jag har ingen som lika ofta knackar på dörren och bara vill gå en promenad, jag har ingen som tar med sig kaffe och ett russinpaket och drar med mig till närmaste gunga för att bara leva, jag har helt enkelt inte den vännen jag litar mest på, den jag alltid hade bredvid mig när något blev svårt, den bästa vännen som betyder så sjukt mycket för mig, jag har inte den personen i närheten. Hon är på andra sidan atlanten, och det kommer vara så i ungefär 9 månader till. Det är svårt, det är ett tomrum hela tiden.
Elin, jag saknar dig så sjukt mkt att jag fäller en tår! och, du ska veta att jag älskar dig!
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0